Ibland behöver man vara lite sjuk

530403178_50d1705aea_o

Jacek Yerka, Back to Nature

Jag tuppar av på malmö central med överjävliga magsmärtor. nu är det kört, tänker jag. jag som precis övertalat robert till att skaffa katt. men det är bara maginfluensa och läkaren ordinerar några dagar i sängen och enbart förtäring av milda soppor och buljong. jag är sur för att jag missar en massa möten och föreläsningar och en fest och äter ett helt paket gifflar och en chokladkaka i ren protest. jag får behålla den i magen i tjugo minuter ungefär.

Något konstigt händer med kroppen när man avbokar allt. Tinnitusen på höger öra som alltid brukar höras när jag ska sova försvinner nästan helt. Jag vaknar inte med hjärtklappning.  stresshormonerna i blodet sinar. Jag skriver plötsligt långsammare och snubblar inte över orden när jag ircar eller twittrar. jag tänker på Andreas ekström som rådde mig att lyssna på kroppen och vara rädd om magen för den är det första som pajar när man stressar.

De två första dagarna är det ganska skönt. De senaste veckornas intrycksbombardemang bearbetas i medvetandets bakgårdar och börjar kännas verkligare. Jag börjar göra listor, som jag jämt gjorde på högstadiet för att jag hade tråkigt. jag brukade skriva listor över vilka som var elakast och populärast i klassen och vilka åtgärder folk borde göra för att se snyggare ut.

vad jag gjort de två senaste veckorna

  • Intervjuat relationsanarkist och skrivit artikel om relationsanarki.
  • haft nätmöte med margret.
  • tillverkat ett påfågeldiadem.
  • skrivit och skickat fakturor
  • gjort creme brulée
  • Skrivit en reflektion till Axess av rasmus fleischers nya bok Det postdigitala manifestet
  • samlat ihop allt material till månadens malmödel av Nöjesguiden
  • samt skrivit ledare, Tidens anda, Avlyssnat och Plocket för nämnda tidning
  • varit i stockholm och varit representativ på axessfesten
  • skrivit två krönikor för norra skåne
  • bloggat för norra skåne
  • studentbloggat för sydsvenskan varje dag
  • bloggat privat
  • försökt promenera några gånger i veckan
  • fixat andrahandskontrakt på en tvåa vid nobeltorget åt oss
  • ordnat dambjudning

Det är skönt att skriva listor och sammanfatta, det ger en låtsaskänsla av att stanna tiden. Men den tredje dagen börjar ledigheten skava. Jag känner mig som en inlåst hemmafru. I början var det skönt att gå runt och planera hur möblemanget i vår nya lägenhet ska se ut och söka på tradera efter rokokostolar och hattar med flor och gamla parfymflaskor. Nu känns det plötsligt så förutsägbart och ytligt och tomt. Jag går promenader och tittar in i lägenheter som jag vill bo i och får ångest över att det känns som att det var vinter nyss. jag går in på twitter en gång var trettionde sekund för att få existensbekräftelse. Jag bloggar frenetiskt. jag börjar oroa mig för framtiden. tänk om jag inte kommer på fler textidéer. tänk om allt det roliga tar slut snart. jag förstår plötsligt hur britney menade i dokumentären om sig själv när hon sa att det är så skönt att alltid vara på resande fot och åka mellan hotellen jämt för då hinner man inte reflektera och oroa sig över saker.

Annonser

5 responses to “Ibland behöver man vara lite sjuk

  1. Åh Britney. EXAKT så är det ju.

  2. Alltså, du har säkert hört det förr, och man varken fattar eller vill höra det när man är mitt uppe i en snurrande karusell som framöver ska bli en schysst karriär. Men det där du skriver, om stressen och magen och det ena och det andra, lyssna på det! Jag har varit ”precis” där du är nu. Allt gick så bra, jag hade eget företag (har iofs kvar), massor av jobb, schyssta kontakter, jobbade på tidning, pengarna rullade in. Men samtidigt var jag så satans jävla apstressad hela tiden, att jag knappt märkte hur stressad jag var. Förrän mina tarmar la av av stress, fylldes och tryckte upp mot lungorna så att jag inte kunde andas.

    Jag tänkte men shit, händer inte det bara folk som verkligen stressar ihjäl sig? Det händer väl inte en sån som mig? Jag är väl inte så stressad, vad skulle jag sluta med av allt jag gör liksom? Allt är ju så ”bra” för mig, min image och min karriär.

    Nu har jag slagit mig ner på landet (vilken klyscha va) och har tomma dagar i kalendern typ hela tiden. Så jävla gött! Jag har lärt mig att man inte MÅSTE synas överallt och hela tiden och vara med på ALLT och jag tror faktiskt att det ändå löser sig med karriären.

    Och gör det inte det så har jag i alla fall hälsan i behåll. Både den psykiska (var nära att gå åt helvete ett tag där…) och fysiska.

    Annars – bra blogg! Kul läsning. Skriv gärna oftare 😉

  3. Håller med Elin, Britney is on point.

  4. s: jag tog verkligen till mig din kommentar och känner igen de där tankegångarna, ”det kan aldrig hända mig, jag är egentligen inte så stressad” etc. när man tror att man har kontroll kan man vara på god väg att förlora den. jag tror verkligen på tomma dagar och tänker ordna så att jag får fler sådana efter årsskiftet. deal!

  5. Åh, tomma dagar..!
    Jag har alltid en helt tom dag varje vecka (gärna lördag, av någon anledning…) för att det är så sabla gött att vakna upp och veta att man inte har något att göra. (Jag har har väldigt lätt att njuta oförskämt mycket av att skolka från alla ”borden.”)
    Mitt problem är snarare att jag aldrig tröttnar på att vara ledig… men du verkar ju ha en flitiga Lotta i dig som ser till att du blir rastlös redan efter mindre än två månaders ledighet, och där är jag lite avundsjuk, för det är härligt att omsätta rastlöshet i verksamhet.
    (Hoppas inte Robert åker på den bara.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s