Hur man blir såhär

Jag tror jag vet varför jag har så lätt att bli dionysisk och oanständig och bryta mot de sociala konventionerna. En gång när jag var fyra tog mina föräldrar mig till en leråker och så fick jag böka hur mycket jag ville i leran. Jag hade drömt om det hela mitt liv. Jag hade bävernylonoverall och tumvantar. Det var mörkt och kväll och oktober och jag behövde inte oroa mig för om någon skulle se. Jag rullade mig lyckligt runt i den chokladigt smetiga mjuka lergröten och förenades i en slags transcendens med den skånska åkern. Det var fantastiskt. Ibland älskar jag mina föräldrar.

Annonser

7 responses to “Hur man blir såhär

  1. Hahaha, fina Isabelle fyra år.

    När jag var liten och hade feber så ville jag plocka svamp. Mina föräldrar tog med mig ut i svampskogen och jag gick lycklig runt och letade kantareller och soppar och så blev jag frisk.

  2. dina föräldrar verkar fantastiska! transcendens med skånska åkrar ftw.

  3. Haha, jordbundenhet ftw. Klart du blir heideggerian.

  4. Å, vilken dröm! Det låter mycket befriande för en fyraåring. Iofs för en vuxen också. Du kanske ska börja arrangera frigörande ler-resor till Skåne?

  5. Och jag har alltför lätt att hämningslöst hänge mig åt frosseri sedan jag då jag var sju fick gå till Pizza Hut där man, efter avslutad pizza, fick äta precis hur mycket glass som helst. Jag åt så att jag på riktigt inte kunde röra mig på fyra timmar. Det var helt fantastiskt.

  6. Jag vill åka till Skåne och böka!

  7. Pingback: Fina litterära bloggcitat I « ur mina röda, blå, gula, rosa och svarta häften

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s