Ge ut en roman or die trying

bild härifrån.

Eftersom staten inte verkar ha avlyssnat och lytt mina twitteruppdateringar om att jag anser att alla bostadsrätter borde exproprieras och bli hyresrätter så har jag inget val. Jag måste antingen ockupera en tvåa på möllan eller bli rik så att jag kan köpa en. jag kan inte köpa en katt annars, för de måste tydligen ha ”minst tjugofem kvadratmeter” lebensraum enligt statens idiotiskt mesiga riktlinjer. Så alltså gäller det att tillskansa sig väldigt mycket pengar på kort tid. Jag tänker att det ultimata vore att skriva en bestseller som innehåller allt som folk brukar gilla i böcker, då kan man inte misslyckas! Som opium.

Det här är vad folk (dvs alla utom Malte Persson och Jonas Thente) brukar gilla:

• Hjältar baserade på Jan Guillous personlighet.
• Onda hemliga sekter med dvärgar och vatikanen.
• Ensamma kvinnor som träffar snygga läkare i snabbköpet som visar sig vara nyskilda prinsar av ett litet okänt europeiskt land.
• Partikelaccelleratorer som kan spränga hela världen.
• svensk pittoresk landsbygd med en deckargåta där detektivarbetet bedrivs genom att deckaren ensam går runt och gnäller över samhällsutvecklingen medan författaren gång på gång skriver ”Det var något som gnagde på Wallander— en pusselbit som vägrade att falla på plats” — tills pusselbiten på sidan 423 plötsligt faller på plats och fallet är löst.
• Barn det är synd om.
• Barn det är synd om men som mot alla odds tar sig ur misären, hämnas på de onda föräldrarna och skriver en bestseller.
• Deckargåtor där mördaren tar detektivens barn, fru, flickvän, moster, brylling osv. som gisslan för att skjuta upp upplösningen på den platta deckargåtan ytterligare tvåhundra sidor. (Tack David Nessle för citatet btw)
• kvinna från valfritt muslimskt land som inser att hon är förslavad av den ondskefulla muslimska kulturen och flyr till den ädla, fredliga västvärlden och blir supermodell istället för att valla får i öknen.
• folk som har knarkat men blivit självkänslaterapeuter och fascistiska renlevnadsmänniskor.
• Karaktärsbeskrivningar som får Musse pigg att framstå som subtil och mångfasetterad.
• En huvudperson som bara råkar vara exakt likadan som författaren men med någon detalj ändrad för att få denne att framstå som mindre egokåt; typ att karaktären är en fattig banjospelare på sjuttonhundratet istället för ett odrägligt stockholmskt mediedrägg.
• kvinnor som råkar göra något JÄTTEPINSAMT inför den presumtiva tillkommande men sedan går ner i vikt och får honom att inse att hon duger trots allt.
• Intelligenta och sensuella kvinnor med fallenhet för datakryptering, tjocka tyskar som gillar korv, bredaxlade manchesterkavajmän med barndomstrauman, amerikaner som bara bryr sig om pengar, läs en Dan brownbok och fyll i valfri stereotyp själv.
• landskapsbeskrivningar som låter som tagna ur en resebroschyr.