Dagsarkiv: augusti 18, 2009

Bipolär jättelight?

Ibland känns det som att jag är ett ständigt växelverkande mellan två lägen.

Diabeteskomahungrig   / Så mätt att jag inte kan resa mig upp

Övermänniskosjälvsäker       /    Övertygad om att jag är sämst i världen

Fylld av innerlig varm människokärlek      /   Vill skjuta alla som andas för högt på tåget

Naturromantiserande och övertygad om världsalltets självklara mening         /   Fascistiskt reduktionistisk

Förtjust i alla trivsamma gruppaktiviteter       /   Aggressivt individualistisk

Vemodig och melankolisk  /   Lyssnar på Piece of me med Britney och hånskrattar åt existentiella tvivel

Gör kåldolmar och målar ramar    /    Lyssnar på hårdrock och vill slakta husmoderklyschan

Har fittkort och känner mig som Marilyn     / Fräser åt alla som undrar varför jag har vadmalskläder

Brinner för poly   / Känner mig otrygg och tycker att monogami är det enda rationella

Borde man inte växa ifrån den här humörcirkusen någon gång? Hur ser era humörkurvor ut? Jag har liksom vant mig vid att mitt liv är en  tävling mellan tillstånden knarkglad vs melankolisk. Det är bara så att bra saker brukar infalla runt två dagar i följd, sedan vänder det, allt i en evig återkomst av polariteter.

Kanske borde man inte se det så, kanske är det bara filmernas dramaturgi som har internaliserats i mig. Att efter huvudpersonens lyckliga period så kommer en massiv dipp som den måste ta sig upp ur (klassiskt bildningsromangrepp) och sedan belönas den med ett lyckligt slut. Jag vill gärna tro på begreppet flow, säger ofta att nu är jag into something good och goda tider råder.

Man vill ha den där vinnarlåten i slutet, tänka att nu är jag där, där jag har drömt om att vara och inget kan förstöra det här. Men så kommer ett minibakslag och man tänker att det är bara att ge upp för nu kommer den stora backlashen.  Men livet är ju mycket mer ojämnt än så, bra saker och dåliga saker varvas tätt inpå varandra trots att man vill gärna foga ihop dem i system av sju goda år och sju dåliga.