Om dygnsrytm

6173_104898894887_767829887_2164232_1307225_n

Vad anses egentligen kreddigt idag, att vara total dygnsrytmanarkist eller att vara platonskt självbehärskad och sova på fasta västvärldsbundna arbetsrelaterade tider? Jag brukar blir svagt imponerad av människor som berättar att de knappt sover på nätterna, jag undrar genast vilka spännande nattvärldar de besöker, vilka hemliga samfund som de delar sin insomnia med, om det kanske finns en helt annan dimension av livet invävd i de mörka timmarna. jag minns när jag var nio och hade epilepsi och fick vara vaken en hel natt för att jag skulle hjärnröntgas på morgonen, och jag och pappa tittade på Bodyguard och fick en särskilt sorts alliering och det kändes så häftigt och spännande att vara uppe så sent. Det känns så subversivt att vara vaken på nätterna, att titta på natteve och lyssna på gatljud, titta in i lysande fönster på andra sidan vägen och fundera på vad som håller människorna där vakna. som att man protesterar mot hela den konceptuella vuxenlivsgrejen. det är ju såklart hemskt typiskt för oss postmoderna åttiotalister som inte respekterar auktoriteter och arbetsgivare och tidsnormer.

Det händer dock sällan. Jag vaknar alltid fruktansvärt tidigt och sover istället mestadels på eftermiddagarna eftersom att det är så outsägligt skönt. Jag älskar att domna bort i det surrealistiska drömland mellan sömn  och vakenhet som man kan få uppleva då; bruset från utanförvärlden och spolandet av vatten i lägenheten ovanför blir en ljuv symfoni i perceptionens gränsland. Men jag känner mig ofta aningen missanpassad då och skäms lite för att berätta att jag dejtar john blund om någon ringer och stör mig i eftermiddagsluren. Det är pensionärigt att bli pömsen vid tiotiden på kvällen. jag måste alltid äta eller dricka sprit för att orka umgås efter tio.

Förr var det ett överklassprivilegium att få sova länge och därför blev det en statusmarkör att göra det (matiné är ju eftermiddagsfilm, men betyder ju morgon. vilket berodde på att överklassen brukade kokettera med att eftermiddagen var deras morgon och att de då såg på film, enligt julia.) Idag äter var och varannan sömnpiller och det finns en viss trendighet med berätta om sin insomnia, även om det är långt i från accepterat i alla sociala kretsar. för många kan det framstå som excentriskt, avvikande och nästan lite sjukt om man berättar om sina avvikande sömnvanor har jag märkt.

vad har ni för vakenhetsvanor?

Annonser

9 responses to “Om dygnsrytm

  1. I’m like you!

    Och skäms också för att jag alltid somnar först på efterfesten. Och tycker att det är som trevligast att lägga mig tolv och vakna åtta.

  2. ja verkligen, jag är inte gjord för nattumgänge. förresten, din blogglänk funkar inte, why?

  3. Jag är utpräglad nattuggla, min dygnsrytm placerar mig på andra sidan Atlanten, eller möjligen bortom Uralbergen, uppgifterna går isär där. Jag är kreativast och klokast efter midnatt, men på grund av civilisationens krav är jag tvungen att göra våld på mig själv och vrida mitt dygn ur led. Det är inte roligt och jag tvivlar på att det är särskilt hälsosamt.

  4. Inte just såg på film utan gick på föreställningar, men ja. =)

    Jag har massa olika sömnvanor som sällan klaffar med verklighetens krav, tyvärr.

  5. För ett par år sedan testade jag trifasisk sömn i ett halvår. Det var fantastiskt. Upp kl 8, sova en halvtimme på jobbet vid 15:30, en halvtimme till kl 20 och sen vaken ända till 03:30. Jag fick så mycket gjort att ofta hade jag tråkigt den där sista vakna timmen på natten.
    Om det bara var rutinen i sig som fick mig att må bra vet jag inte. Men när min sambo började jobba heltid så sprack schemat, det är ju just att passa ihop med andra människors/systems tider som är problemet. På fredagkvällen framstår man som en rymdvarelse när man säger att man måste dra sig tillbaka för en tupplur strax efter andra drinken…
    Tur att jag är boss på mitt eget kontor för vilken vanlig arbetsgivare tycker det är ok med 30 min eftermiddagslur? Nu är vi tillbaka till det här att det är ett överklassprivilegium att välja när man sover…

  6. också utpräglad nattuggla. idag sov jag t.ex. mellan 06.00 och 14.00. det blir så automatiskt när jag inte har någon skola eller liknande att gå upp till. ofta känner jag mig som en riktigt nergången tjackpundare när jag pallrar mig till universitetet på morgonkvisten, med rödsprängda ögon och påsar stora som gotlandsbåtar under ögonen…

    det är fan dags att vi nattmänniskor gör revolution mot den morgonpigga hegemoniska strukturen, om inte annat för att de som tar sig upp på morgonen är så olidliga. får jag en kommentar till om att jag ser trött ut kommer jag kväva någon med en nattmössa

  7. Jag vaknar 06 varje morgon av den enkla anledningen att min son vaknar då, och då byggs resten av dygnet efter det. När jag jobbar på natten tycker jag varken att det är bra eller dåligt, finns ingen romantik med uggleriet. Vill man se lite prosaiskt lidande kan man bara knata in på närmaste akutklinik.

    Antipatin mellan morgon- och kvällsmänniskor är för övrigt fullkomligt meningslös och alla borde kunna ha möjlighet att själv välja sina arbetstider. Från 24-timmarsmyndighet till 24-timmarsmöjlighet med andra ord. Att folk inte har större autonomi på jobbet är roten till allt ont.

  8. Som någon här ovan nämnde, jag sover också bäst mellan 6-14. Sen är det väl så också, att man KAN välja ett jobb med arbetstider som passar en. Inte precis som att varenda arbete en kan söka har statiska arbetstider.

    Majoriteten av befolkningen är typ B-människor om man ska tro http://www.b-samfundet.se/

  9. Som många nämner beror ens schema på faktorer runt omkring. Det är ett gränsland, att velande välja om man ska leva ut sina anarkistiska sömnfantasier eller om man ska leva ett liv med sin omgivning. Det blir nog tyvärr en kompromiss i slutändan som vi kan kalla, ja, vuxelivet.

    Jag har valt att försöka rätta mig i leden när det gäller just mina sömnvanor. Att gå upp tidigt om morgonen fabricerar en idé om att jag kan uträtta mycket mer, en idé jag är trygg med. Att få åtta timmars sömn, ibland blandat med sju timmar, gör min vakentid som mest kreativ.

    Precis som du Isabelle älskar jag eftermiddagens slummerdrömland. Tycker du beskriver det bra. Men jag har svårt att sparka igång mig efter den tuppluren, och om jag lyckas med det har jag svårt att somna när natten nalkas.

    I forskning sägs det att vår livslängd förkortas av oregelbundna sömnvanor, till exempel till följd av treskiftsarbete. Men det finns också forskning som pekar på att nattjour förkortar våra liv.

    Jag misstänker att vuxenlivets sömnvanor inte bara är en masshypnotisk företeelse. Antagligen ligger det något i att vi är ett dagsaktivt djur. Vad som är intressant att fördjupa sig i är sömnvanor(och vakenvanor) hos till exempel lofotenbor i Svolvaer före elektriciteten och efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s