Jag kan bli helt lycklig när jag tänker på en gammal vän från min uppväxtort. Hon har äntligen gjort det vi pratade om alla de där åren. Hon har flytt småstaden eftersom att hon levde på ett sätt som inte var accepterat för tjejer där, inte ens av hennes närmaste. Nu verkar hon så lycklig i sin nya stora stad där hon kan hångla utan att någon säger hora.
Det finns alltid en väg ut.
Och rubriken är ingen felstavning.
Isabelle Ståhl - istället för sömn 