Norge var fruktansvärt. Man var tvungen att åka båt dit och det fanns inget Seven eleven eller ens Ica i närheten. När täckningen på mobilen bröts så kändes det som att något i mitt hjärta gick sönder. Jag kunde inte längre leta efter Chanel-parfymer på tradera och allt min pojkvän pratade om var troll och jättar eftersom han fått för sig att Grieg skrev I bergakungens sal där. Bergen var retligt vackra men för höga för att vi skulle orka oss upp på dem. Jag såg en varg och upplyste skräckslaget och högt alla på fjällstationen om detta. sen förklarade robert att det var en hund.
Dalarna däremot var ett land av mjölk och honung. Grövelsjöns fjällstation hade en hel godisbtik och en resturang med hemskt god pannacotta. Jag köpte massor av destruktiva tjejtidningar på underbara underbara Ica och sen åt vi godis och sov i bilen med utsikt över fjällen. Vi gick faktiskt upp på ett också, jag var väldigt arg på robert hela tiden eftersom han inbillade mig att jag inte alls skulle få hjärtinfarkt och dö av den fruktansvärda, fruktansvärda ansträngningen det kostade mig att ta sig upp. Förvånande nog dog jag inte och han fick vatten på sin kvarn. jag babblade ohämmat i svår chock i två timmar efteråt om hur modig jag hade varit.
nu befinner jag mig i en underbar sommarstugeliknande villa i en djungel i åkersberga utanför stockholm och hänger i tjockholmen tillochmed tisdag. den lätta ångesten över att jag förlorat en follower på twitter dämpas av den milda, ovirtuella vinden från sjön.
Isabelle Ståhl - istället för sömn 