Alkohol som ritual

n519655498_776450_5156

alkolycka

Jag läser att var tionde student super för mycket och suckar bekymrat åt de stackars karaktärslösa små liven. Sedan stannar jag till vid en mening och förstår ingenting.

En av sex manliga studenter, och en av 14 kvinnliga, mellan 18 och 24 år dricker sig berusade varje vecka. Det ökar risken för ohälsa och kan leda till våld och olycksfall.

Ehhh? Jag trodde överdrivet drickande betydde att ligga och kräkas i buskarna varannan kväll. Inte bara en gång i veckan? Väldigt, väldigt många jag vet dricker sig berusade en gång i veckan, det är liksom default mode i min värld. Ibland funderar jag över mitt alkoholintag. De senaste månaderna har jag varit väldigt full minst tre kvällar i veckan, ofta fyra. Enligt artikeln räknas man som riskkonsument om man dricker fjorton enheter per vecka, te x fjorton glas vin. Min toleransnivå är ganska hög och det är inte ovanligt att jag intar så mycket. Men alkohol är inget gift i min värld ju. Det är som mjölk, något fullständigt neutralt och ofarligt, trots att det är en drog precis som marijuana (som är illegalt trots att det är mindre hälsovådligt enligt många). Man svarar olika bra på droger. Min kropp jublar av alkohol, den blir samarbetsvillig och glad.  När alla har lärt mig att det inte blir roligare med alkohol så har jag känt mig så lurad, för  jag har ju mått så bra av den. Jag har vågat testa nya roller, beslutat mig för saker som jag velat över i månader, insett saker jag inte förstått nykter, vågat ta vad jag vill ha utan att tänka på konventionerna. Jag har nästan betraktat den som en rituell dryck, precis som zoroastrierna betraktade Soma som en gudom som berusade dem och skänkte dem kraft. I vårt samhälle har alkoholen genererat så mycket misär att det naturligtvis är svårt att betrakta den som enbart en oproblematisk tillgång. Men det finns nog psykologiska mekanismer bakom det institutionaliserade drickandet som många inte tänker på.
Jag kan känna en längtan efter riter. Sekulariseringen har tömt vårt samhälle på religiösa sådana, men alkoholen påminner nästan om ett slags substitut. När alla synkroniserat höjer glasen med olika förhoppningar om vad deras innehåll ska skänka dem under natten, då finns det en närmast rituell känsla över det hela.

Många gånger när jag blivit som mest berusad och euforisk så har jag fått väldigt mycket personliga fördelar av det. – Du var bäst igår, har halvfrämmande människor kommit fram sagt, och nästa dag har jag fått en mängd vänförfrågningar på facebook. I månader efteråt har folk påmint mig om hur roligt det var när jag gjorde berusade dumheter och hur bra festerna blir när jag besöker dem. På ett sätt gör det mig oroad. Om jag är som bäst berusad, är det verkligen min personlighet de uppskattar då? Är idén om att man bara är sig själv när man är totalt opåverkad av externa medel en konstruktion, som baseras på myten om den rena, oförstörda naturmänniskan som är sig själv tillräcklig? Jag vill ibland tro det. precis som antidepressiva är alkohol ett praktiskt hjälpmedel. den ersätter inte min personlighet, den förstärker den.

18 responses to “Alkohol som ritual

  1. Jo – så kan det förvisso vara – men då får det vara i måttliga mängder – som jag ser det i vart fall.

    En kommentar om droger här.

  2. Jag kände efterhand att jag inte var helt lugn med att mitt liv kretsade kring ett preparat och där nånstans var jag jag bangade ur… men så upplevde jag heller aldrig någon personlighetsförstärkning utan snarare tvärtom; jag såg till att bli dretfull för att upplösa mig själv. Håller helt med om att man saknar riter här i livet, och jag har mycket riktigt fått ersätta kalasdrickandet med en massa annat.

  3. Joel – HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN SAKNAR ALLT ANNAT BETYDELSE

  4. Mja, även för de flesta sjuka finns det nog någon enstaka sak som faktiskt har ännu större betydelse än deras egen hälsa…

  5. joel: som sagt, man reagerar väldigt olika på stimulantia. de som har anlag för alkoholism är väl de som får starka lyckoupplevelser av alkohol, det fungerar på samma sätt med fetma vad jag vet. har du några förslag på riter förresten? jag har funderat på någon slags djuroffring eller backanal…hm

  6. Isabelle:

    Håller med dig om att vi saknar riter och ceremonier i vårt samhälle. Att skåla skulle kunna ses som en.

    En fråga, tror du att man kan dricka sig berusad eller småberusad tre-fyra gånger i veckan utan att riskera sin hälsa?

    Jag tycker nog att alkohol tar en alltför central plats i vår kultur, och i festandet framförallt.

  7. Riter, ptja. För mig är det kanske framförallt tekannan på morgonen, och sen igen på kvällen. Rör inte mitt te!😀
    Vadomshelst kan ju bli något av en rit. Kvällsläsning, blomvattning, fredagsfilmen, snigelplockning… är det mera mystiska grejer du är ute efter finns ju en uppsjö av olika mer eller mindre traditionellt förankrade grupperingar man kan söka upp. Nu när norska svartmetallens alla värsta galningar sitter bakom lås och bom blir det dock kanske lite svårt just att finna någon att offra djur med, men jag tror jag känner någon som känner någon. Du kan ju kontakta Vindkall på Myspace.😀

  8. ivar: jag har inte riktigt något framtidsperspektiv med mitt drickande. ibland tycker jag det är svårare att lösa logiska problem nu än på gymnasiet och blir rädd att det är relaterat till irreversibelt bortsupna hjärnceller. ser drickandet lite som att det är en temporär studentlivsgrej som kommer att ta slut…snart. naturligtvis finns det problematik i att alkohol tar stor plats i vårt samhälle, men här försökte jag fokusera på psykologin bakom mer än på konsekvenserna.
    joel: är inte så förtjust i vardagsriter, äter ogärna frukost eller går och lägger mig vid samma tillfälle exvis. däremot kan jag finna en slags rituell känsla när jag lyssnar på pampig metal och åker tåg samtidigt, det finns iallafall något väldigt högstämt i den ritualen. ska absolut titta in på Vindkall.

  9. Hmmm… – apropå riter – så är det ju sådant som har fastnat i hjärnan = sådant som MÅSTE göras – ifall Wi tror på wåra hjärnkommandon, tyvärr tyvärr…😥

    Jag var på buggkurs i går kväll. En ny tur lärdes ut som var åt hållet mycket att hålla reda på i. Kvinnan jag just då hade ”i min famn” – kläckte då ur sig: ”Jag har teflon i hjärnan – så det här fastnar ej hos mig !”

    Så att injicera lite teflon i hjärnan – kan måhända vara ett gott tips – för att ej fastna i riter, kanske…💡

  10. Jag känner igen mig i det du skriver men tycker däremot inte det är något att hurra över direkt.
    Förvisso, jag tycker det är kul att supa (för att uttrycka mig banalt) och jag konsumerar en hel del alkohol och även om jag fortfarande kan säga nej och gör det för att det blir för mycket ibland. Testa att vara full 14 dagar på raken. Jag gjorde det i höstas. Den 15:e dagen mår du inte bra utan tittar apatiskt in i en vägg. Att sedan bli festens centrum och höjdpunkt när man är full är något jag aldrig skulle acceptera. Hellre hade jag varit det nyktert och accepterad för den jag är när jag inte är full (och är mer öppen, social och rolig bara för att mina kemiska sammanblandning i hjärnan är på topp).

    I överlag tycker jag alkokulturen i detta land är överdrivet stel. Svenskar kan inte hantera alkohol. Har aldrig kunnat och särskilt inte med en regering som ska styra svenskens drickande.

    Legalisera gräset så ska du se att det blir färre Stureplansvåldtäkter och folk kommer sluta misshandla varandra helt oprovocerat på gatorna.

  11. ”…Legalisera gräset så ska du se att det blir färre Stureplansvåldtäkter och folk kommer sluta misshandla varandra helt oprovocerat på gatorna.”

    Apropå supa – så sa en bekant till mig – som tar sig sina 14-dagarsresor med alkohol då och då – ”att det är precis som ”faen flyger i mig” när jag mår väldigt bra fysiskt och mentalt – och då kommer behovet som ”ett brev på posten” med att gå in i alkoholdimman”.

    Sen blir det en ny reparationsperiod fysiskt och mentalt – och så fortsätter det som en rit – tills graven i Terra kommer som en ”lösning”.

    Mönstret låt ju ej så kul – om man så säger, tyvärr tyvärr…😥

  12. Isabelle, nä, jag är ingen vanemänniska heller. Det är därför teet på morgonen är så heligt för mig. Det är skönt med något enda ting som man vet att man kan se fram emot alldeles oavsett. Och så kommer jag omöjligt igång utan thein/koffeinet.🙂
    Ja, resor har ofta något magiskt över sig. Minns en grådisig vinterdag när tåget fick stanna utanför Mellerud pågrund av för mycket snö och jag satt därinne och hörde på In Absentia.
    Vet inte hur badass Vindkall är numera, han hör till de där svartmetallarna som suttit inne fyra år för kyrkbränning, och är visst numera en trevlig göteborgare som pluggar religionshistoria med inrikting fornnordisk folktradition. Men om inte anant kanske han kan rekommendera dig någon.

  13. Isabelle:

    Jag trodde det där om toleransnivå med mera hade att göra med konsekvenser, men måste misstolkat.

    När man är runt 30 syns det tydligare hur studenttiden präglat en. Att inte kalla alkoholism vid dess rätta namn pga att man levr i studentepoken är nog att stoppa huvudet i sanden. Nu syftar jag mer på det jag sett. Folk som dricker varje kväll ”för att lugna nerverna” när de är runt 25 och vid 30 behöver några järn varje dag. Att många ändå är fungerande högpresterande personer är en annan sak.

    Men jag tänker nog som du trots allt, att det är okej för det gäller en begränsad period. Dessutom släpper man loss mer, och för många är det ju under studieperioden man skaffar sig en långvarig partner. Eller inte. Men det blir lättare att ”träffa folk” precis som du säger.

    Ps. Inte meningen att låta som partypooper utsänd av ”socialstyrelsen rekommenderar” ds.

  14. tomasz: jag har också hört många argumentera för att gräs skulle generera färre aggressiva våldsbrott, och tror att det till viss del kan stämma. fast tror att reglerad alkoholförsäljning är ganska viktig; folk är för dumma för sitt eget bästa.
    joel: mellerudupplevelsen låter mkt fin. jag fastnade i västerås i fem timmar en gång och då var dark tranquillity perfekta till det disiga blåmörkret utanför.
    the ivar: visst är det en bortrationalisering. undrar egentligen hur man definierar alkoholism? jag tänker ju att man måste känna ett starkt oemotståndligt sug väldigt ofta för att det ska vara det. där är jag inte riktigt än. iallafall.

  15. Jo, i andra länder finns det ju doktorer som ordinerar gräs till alkoholister, för att ersätta fyllan med några joints, och man resonerar ju också som så att om folk sitter och är stenade så är det bättre för omgivningen än att de är alkoholiserade uteliggare. Frågan är om man tänker, ‘vilket är bäst?’ eller ‘är någondera verkligen bra?’

    Det finns väl ingen klar definition på alkoholism, vad det verkar. Och det finns ju olika sätt att trilla dit på det. Vissa bygger långsamt upp sin alkoholism, andra är det från dag 1, och åter andra kan festa om hej vilt utan att det är någon fara för den psykiska hälsan. För egen del hör jag nog till den första kategorin, nu har jag visserligen sagt att jag inte är någon vanemänniska, men jag kände hur navet i tillvaron mer och mer kom att utgöras av alkoholen.

  16. Seriös skattebetalare

    Jag har klarat mina studier med relativt liten alkoholkonsumtion samt ha en fungerande socialt liv med kompisar, vänner ocgh familj. Därför förstår inte jag syftet med den höga alkoholkonsumtionen samt syftet att vara student är att genomgå en utbildning som ska leda till ett yrke. Har man då supit sig igenom student tiden då måste man vara oerhörd inkompetent för att koncentrationen
    på studierna måste vara tydligt påverkade.

  17. skattebetalaren: jag är inte säker på det. det är nog relaterat till vilken återhämtningsförmåga man har. jag hör så ofta om människor som berättar om att de bortprioriterat festandet under sin studietid och nu ångrar det då de inte deltagit i spritbaserade sociala aktiviteter och missat att skaffa sociala nät och partners. det är såklart synd att umgänget är så alkoholbaserat, och fixar man det utan stimulantia är det såklart toppen. men det är iaf ett bra socialt smörjmedel.

  18. Isabelle: Jo, alkohol är ett utmärkt socialt smörjmedel – men om man behöver 14 glas vin för att vara ”socialt smörjd” kanske man bör se det som en varningssignal? / Apropå det här med definition av alkoholism anser jag att det är när man inte kan vara utan. Ponera att du bara dricker 1½ glas vin varje kväll, och aldrig mer, men att det aldrig under några omständigheter skulle falla dig in att välja bort det. I så fall har man enligt mig ett alkoholberoende, även om man är långt från någon parkbänks-lodis… / För egen del? En TV-whisky på fredagkvällen är sällan otäckt, och en eller två drängfyllor per år är hälsosamma som en form av ”hårdvaru-reset”, men jag har svårt att se poängen med att hårdsupa bara för att det är fest. Salongsberusad+ är ett lagom läge…🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s