Dagsarkiv: maj 23, 2009

Angående folks gnäll om sina uppväxter

arg_bonde_1_DRAG_jp_440762c

Ängelholm.

Andreas Ekström tror att ”så illa kan väl inte så många ha mått under sina första år i livet?” apropås folk som gnäller om sina traumatiserande småstadsuppväxter.  Hm, låt mig bara ge ett smakprov på hur veckans huvudnöje i mina uppväxttrakter kunde te sig:

En gång i november trodde jag och två kompisar att vi var bjudna på ett glammigt cocktailparty i mysig gedigen landsortmiljö. Vi hoppade av bussen fyra kilometer för tidigt och fick klafsa genom ösregn och ishård orkanstyrka över den klafsiga, kvicksandsdjupa leråkern i fyrtiofem minuter. Det kändes som i Sagan om ringen när de ska gå över det där kärret där dödas själar tittar upp från marken. Vi föll nästan ner i en radioaktiv, tjockflytande å och blev nästan överkörda av en enorm långtradare; jag hade tinnitus och skakade okontrollerbart i flera timmar efteråt. Hålan som festen låg i visade sig vara en övergiven by, typ som i amerikanska filmer baserade på Stephen King-romaner där alla dött av en kärnvapenexplosion, och huset där festen hölls var någon typ av ombyggd lada. Där inne väntade trettio livsformer av okänd typ; vissa såg lite missbildade ut, typ muterade av giftiga utsläpp i bygden. En person invirad i toalettpapper sprang besinningslöst runt och skrek och resten av de inbjudna hällde i sig något svart, bensinluktande, och utstötte gutturala grymtningar på någon slags märklig dansk skånska. Jag gömde mig i sängen i föräldrarnas sovrum och bad till okända makter att stråla mig bort därifrån då jag upptäckte att någon hade spytt ner lakanen. Innan jag hann börja kvida sprängdes dörren av fem sextonåringar som mentaljsukt vrålandes rev ner delar av möblemanget och spydde på golvet. Jag flydde in till toaletten, men den hade de stoppat en ylletröja i.
jag vet inte hur jag genomled de tre timmarna tills bussen kom. jag vet inte. men jag är en överlevare.

Hämtat från min gamla blogg.