I somras var min pojkvän autist-besatt av Selma Lagerlöf och tvingade mig att följa med till hennes gård Mårbacka när vi varit på fjällsemester. Såhär intressant tyckte jag att det var:
Nåväl, fjällen var något mer givande. man känner sig så ubermenschlig och blir sugen på att annektera något när man vistas i de friska bergstrakterna.
Inga fel på Mårbacka så länge man låter bli histriebiten. (Muséer är dumma utflyktsmål. Nytta och nöje har alltid varit väsensskilt.) Ni hade en underbar del av Värmland alldeles runt knuten. Men jag antar att ni mest körde 45:an.
Haha! Sällan har kroppen talat tydligare 😀