Om hur folk egentligen är

ninahemmingsson2_1177093068_1190391367

Jag gillar när kvart-i-tolvvinet öppnar hjärnans spärrvägar och får folk att börja snubbla över sina ego-promotande, välregisserade, ansträngt glada formuleringar. plötsligt slutar de prata om sitt liv i tvingat förnöjsamma facebookuppdaterings-termer, slutar fixera sig vid hur ”nöjda” och ”förväntansfulla” och ”publicerade” och ”pepp” de är. plötsligt kommer allt det fula fram, refuseringsbrev, panikångest, en känsla av brist på sammanhang, sobril, avund.  jag minns för nåt år sen på en kursarfest då den där snygga och People-omslagstjejliknande kursaren med vinmarinerad hjärna berättade om att hon åt antidepressiva och hade ångest. jag blev klyschigt nog helt förstummad, hon med alla sina snygga vänner pojkvänner åstadkommanden konserter och  drömlivsstils-attribut. efter kvart i tolv så blir festen som en ångest-diskussion på Flashback. alla känner sig anonyma och berättar förvånande öppenhjärtligt för de ansiktslösa ip-numrena i forumet om hur tillvaron skaver. teh internets = som två glas vin för ärligheten. Jag gillar bloggare som Linna som formulerar den där gråheten.

Det känns nästan lite inne med vinmarinerade sjukdomsavslöjanden. Men då ska det ju vara trendiga sjukdomar, som bipolär eller The cure-indie-ångest. Inte att man har tarmcancer eller så. Lidandet måste vara vackert och samtidsaktuellt. det är bisarrt hur många i mina kretsar som äter antidepressiva. är vi olyckliga idag eller har vi bara fått fler referenspunkter, mer shiny happy people att jämföra oss med, kanske via media och sociala medier? vi lever i en hyperrealitet av idealbilder.

in-seventeen1

Annonser

3 responses to “Om hur folk egentligen är

  1. Mmm, tar mig tillbaka några år till sista i gymnasiet… då var det all-in-snack som gällde, där man på vinst eller förlust och med oprovocerad öppenhjärtighet drog varje sorglig historia man genomlevt, gärna under en nattlig promenad upp i hoppbacken på Lugnet. Hade dessutom en sån blogg för ett par år sen, där jag ynkade mig för ganska döva öron. (Orkade heller inte promota den ordentligt.)

    Sen tror jag man mår lite sämre nu än för femhundra år sen. Faktiskt. Detdär med depression kan liksom inte vara annat än ett i-landsproblem, elelr något som följer i spåren av i-ländernas härjningar.

  2. Du har en riktigt bra blogg.

  3. Hm. Sammanfaller intressant med att jag publicerar ett inlägg som legat och skvalpat som utkast i typ en och en halv månad.

    FAILURES UNITE!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s