De arga människorna som skriver till Magdalena Ribbings etikettspalt är roligt desperata. Såhär skriver en person som stör sig på folk som sminkar sig på tåget:
”Jag försökte koncentrera mig på att läsa min tidning och inte bry mig om det hela, men hur det var så blev jag så fruktansvärt irriterad av hennes fixande att jag valde att byta plats och sätta mig i en annan vagn. Då hade jag redan hunnit tänka ut olika smarta fraser, t ex att ”tågtoaletten ligger åt det hållet” eller något liknande. Nu sade jag inget, utan tänkte på det jag läst i DN etikett, om vad som ingår i förmånen att få vara människa.”
Ta en stesolid då om det känns så hemskt! Insändaren borde åka med boskapstransport-Skånetrafiken och härdas lite, där kan man få uppleva allt från djur utan burar, människor från landet som bara badar på julen och spädbarn som kräks yvigt. Det är märkligt hur flera av människorna i kommentatorsfältet håller med insändaren och menar att det är feeel att att vara ”fåfäng” offentligt och att visa upp sitt ”privatliv” för andra människor. Ååååhhh, jag är utled på den där motsägelsefulla jantelagsmarinerade mentaliteten. Om man INTE utför de utseendeförbättrande åtgärderna så klagar folk för att man ser slafsig ut, om man gör dem offentligt så är man ÄCKLIG. Tydligen måste de vara höljda i dunkel och en del av den kvinnliga mystiken, man måste vidhålla myten om att kvinnor föds vackra och natuuurligt fräääscha. Självmedvetenhet kallas i det här landet narcissism och den som inte maskerar den blir lynchad.
Isabelle Ståhl - istället för sömn 