För vit för hiphop

Det finns ingen musik som illustrerar  ens helt ogrundade och naiva känsla av att vara motarbetad av systemet såsom hiphop. Exempelvis 50s Window shopper beskriver ganska bra längtan efter att en dag bryta sig upp från samhällsbotten med sitt rappande och kunna köpa de där vita  sneaksen (i mitt fall få fast anställning på storstadstidning, tala ut i SvDs Söndagsintervjun och kunna köpa den där rokoko-vasen). Men jag känner mig så outhärdligt vit när jag som privilegierad medelklassnörd lyssnar på musik från underjorden. Vad jag hört är runt 70% av hiphopkonsumenterna vita och medelklass till övre medelklass, så visst är hiphopen är död, som Ken Ring brukar säga, en annan guilty pleasure. Minns när jag och min rinkebypratande kusin från Hagalund i Stockholm körde runt i en bil i mina överklasskvarter och jag blev alldeles förälskad i hela den romantiserade förortslivsstilen.  Jag tror någon filosof, kanske Lacan, kanske pratade om det där, att överklassen längtar till det ädla naturtillståndet och allt som saknar civilisationens fernissa (notera min sarkastiska ton här, jag är inte sådär elitistisk och nedsättande på riktigt). Well.

Annonser

6 responses to “För vit för hiphop

  1. Haha, känns igen. ny hiphop bygger bara på autotunade låtsasgangsters som lurar vita människor till att känna sig hårda.

  2. Jag längtar också till det ädla naturtillståndet och allt som saknar civilisationens fernissa! Fast vill jag vältra mig i bitterhet för att systemet missgynnar mig är det Nasum och Haunted som körs. Då ska man jädrarimej inte möta min blick på stan. 😉

  3. Joel: Kunde inte ha sagt det bättre själv. Lägg till Misery Index och Job For A Cowboy.

  4. Själv lyssnar jag bara på vit, manlig, heterosexuell musik som inte talar till rumpan utan till hjärnan. Så det blir Windowlicker istället för Window shopper… Apropå sarkastisk ton och att inte vara sådär nedlåtande egentligen.

  5. sure, det finns arbetarklasshårdrock också, judas priest och co smidde ju musik av sin uppväxt i industriförorten. men det lyriska handlar inte lika mycket om revanschism där.

  6. Tomczek: Ja de två banden har jag lite fastnat för efter att du tipsat mig om dem… Job for a Cowboy lyckas tillochmed bära upp sitt namn. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s