Damn you, Peter Englund!

På grund av att du bloggade om det där fåniga krigsspelet så insåg min pojkvän att det var accepterat i humaniorasvängen och blev spelnarkoman. Förut läste han Upplysningens dialektik av Adorno, nu torterar han krigsfångar med samma lystna blick. Nu har krigsrop a la Sagan om Ringen blivit en konstant muzak i lägenheten och när jag försöker locka tillbaks honom till den materiella verkligheten så säger han bara ”Ja, ja, jag ska bara ta över Frankrike först.”Min hämnd har blivit att hela tiden byta bakgrundsbild på datorn mellan olika gulliga bilder av fluffiga djur (min pojkvän säger sig drabbas av diabetes-koma då på grund av djurens outhärdliga söthet.) Här är några exempel från de senaste veckorna:

Pedomorfos

Barn har ju oproportionerligt stora huvuden, lågt sittande ögon, vaggande gångstil och runda, mjuka kroppar för att aktivera evolutionärt frambringade omhändertagningsinstinkter hos vuxna. Instinkten är så stark att den spiller över på andra arter och man finner även djurbarn gulliga. Det finns ett ord för när de här barnsliga omhändertagningsattributen förekommer hos ett vuxet exemplar, exempelvis jättepandor. Det kallas för pedomorfos.  Äntligen har jag ett ord för gulligheten hos vissa vuxna män. Runda kinder, lite päronformad kropp, korta nalle puh-armar utan muskler pga brist på fysisk aktivitet+datoranvändning och vaggande gångstil.  CUTE OVERLOAAD!!!!1

Biologin bakom Cute overload

Jag blir gråtfärdig när jag tittar på den här bilden. Min blödighet har antagit groteska proportioner; förut kunde jag försjunka i  dödstragiska filmer och spela det hjärtslitande slutet gång på gång för att riktigt gotta mig i olycka, (Moulin Rouge och Far from heaven exempelvis)  men sedan jag blev kär så klarar jag inte ens av att titta på små djur i parken utan att bli helt lallig och gråtmild. Ja, faktum är att det räcker med små SAKER, ”Åhhh, vilken söt minikopia av en vinflaska!!!” tydligen beror det på någon mekanism i hjärnan som gör att man tycker att allt som är litet och runt är sött. Det framkallar omhändertagningsreflexer, i syfte att gardera ens bäbiskramningsreflexer. Jag läste i DN att det räcker med små parenteser () () () () för att hjärnans cute overload-mekanism ska gå ilås. Inte konstigt att http://www.cuteoverload.com har blivit enormt stor världen över. När jag tänker efter har flera bekanta  nämnt att de känt sig mer blödiga sedan de gängade sig med någon kärleksmässigt. Jävla hormoner.