Något som inte får mig att längta till den 25:e

Det är fredag. Rihanna och Da Buzz rinner ur högtalarna som blaskig lightläsk. Den grisrosa mannen till vänster utstöter ett kvidande ljud och gör en bajsnödig grimasch som vagt påminner om ett leende. Han står och tittar på medan några personer dansar på ett halvtomt dansgolv. Lokalen är mörk och ogästvänlig och påminner mig om mellanstadiediscon på säkerhetsbesiktigade fritidsgårdar.  Alla har kläder som matchar Moderaternas kampanjfärgschema. De ser nytvättade och tacksamma ut. De är glada för att de har fått pengar. De ser alltid glaset som halvfullt. Man måste tänka positivt. Klubben de är på har danstillstånd och dj:n spelar en Mange Schmidtlåt. Om det flyter, låt det flyta, om det funkar, låt det funka som han sjunger i (m)s kampanjlåt. Hans texter handlar överlag bara om hur trevligt det är när allt funkar och ingen klagar.

eh yo mange schmidt man
knäcker brorsan

när du hör en bra låt och din partner är kåt är det
glassigt
när du har sommarlov och du håller hov är det
glassigt
o när fredan är slut och du ska gå ut är det
glassigt
när du har sjukt bra koll o hälsan i behåll då är det
glassigt

Han och moderaterna är väldigt bra på att konstatera att när man mår bra, då mår man bra. Analyser av andra tillstånd och förslag på hur de kan förändras ges inte. Vi lever ju faktiskt i den bästa av världar, som Leibniz och Candide konstaterade. Det är ändå ingen idé att ändra på nåt; det som sker, sker och allt är till det bästa.

De ser så fläckfria och hederliga ut, som tjejerna i Peak Performancejackor i Företagsklassen på min gymnasieskola. De som aldrig kräktes på fyllan och aldrig missade ett pass på Sats. Jag påminns av hur det brukade vara på vissa studentnationers klubbar i Lund. Det var tomt och ödsligt på dansgolvet bortsett från några stela ekonomistudenter med prydliga skjortkragar som stack ut ur de anställningsvänliga v-ringade lammullströjorna.  Ibland var avloppssystemet sönder och ångor av gödseldoft bolmade upp ur golvet. Vad menar egentligen Moderaterna när de säger att de är Sveriges arbetarparti? Att de är ett parti för dem som har jobb? De andra är kanske mest till besvär.

Språkfilosofiskt är ordet arbetslinjen en så kallad kvasitranscendental, det vill säga ett ord som skenbart för upp resonemang till en högre nivå, men som i själva verket inte säger något alls.

About these ads

12 svar till “Något som inte får mig att längta till den 25:e

  1. håller med
    det hela känns konstigt
    obehaglig uppdelning
    hoppas de på att den svaga länken ska självdö?
    eller ta sig själva i peak performance-kragen?

    gillade dock mellanstadiediscon, billiga popcorn

  2. Fler ska vara på jobbet – så att du kan vara på disco utan att trängas. Nya Moderaterna. Vi skrattar hela vägen till banken, men det gör inte du.

    Nej, det blev lite fel där. Vi menar förstås att fler ska vara på disco, så att det skapas lite fler disc-jobb, hö hö! O boy, vad vi är vitsiga! Nej, allvarligt talat, vad vi menar är faktiskt, att om man inte arbetar ska man inte äta. Det står ju i bibeln.

    Arbetslösheten beror på de arbetslösas lathet, helt enkelt. Så var det på bronsåldern, och så är det nu. We don’t need no Enlightenment, we are conservatives…

  3. judarnas lathet menar du

  4. Judarna är väl inte lata, de är ju giriga och vill styra hela världen? Men möjligen är arbetslösheten deras fel också, bara för att… det mesta är det. Det står ju i bibeln också f.ö.

  5. Men helt klart finns det en viss Endlösung-logik i resonemangen kring arbetslöshet och arbetslösa. OM arbetslösheten är de arbetslösas fel OCH noll arbetslöshet ska uppnås SÅ blir konsekvensen på något sätt att de arbetslösa måste elimineras.

  6. de kommer bilda kriminella nätverk och du kommer bygga höga murar runt ditt hus och ditt leende kommer för alltid vara cyniskt

  7. Finns det nån väljare under 35 som *inte* associerar till Magnus Ugglas ”Kung för en dag” när man möter den där affischen? ”Den 25:e smäller det” och sen slösar han bort hela lönen på helgen och måste sedan äta nudlar (och hundmat?) hela vägen till nästa avlöning. Och vad är det isåfall för slags arbetarparti som flirtar med den bilden av arbetskraften – korkade, lallande löneslavar som förtjänar sitt feta, skurfläckiga och fyllnade halvelände.

    Ugglas låt lät hyfsat unken redan när den kom för sådär femton år sedan men den var en given hit och evergreen bland PR- och reklamnissar. Kolla den lille nudelätande Stokkolms-Ringo, typ. Det vore intressant att höra diskussionerna på den reklambyrå som gjorde affischen.

  8. word, magnus. vackert formulerat.
    stefan, ja, det är någon slags determinism: nolltolerans mot arbetslösa.

  9. väl skrivet isabelle!

  10. Man kan ju associera till den här gamla klassikern också:

    Men den kanske är FÖR arbetarklassig?

  11. Jag älskar den LP:n, Stefan, just för dess överraskningar, dess missar och dess stora hjärta. De taffliga rimmen i ”Livet är en fest” (‘att det nånstans fanns en tjej/som kunde komma fram ur röne, fram till mej/ och säga ”Hej!”‘) gör den bara ännu bättre. Till skillnad fråpn Uggla sparkar de inte blint nedåt , och slimmar inte till situationen så att den blir oigenkännlig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s