Lite Wagner såhär innan helgen

Wotan_takes_leave_of_Brunhild_(1892)_by_Konrad_Dielitz

Weiche, Wotan! Weiche! Flieh’ des Ringes Fluch!
(Retreat, Wotan! Retreat! Flee the ring’s curse!)
Rettungslos dunklem Verderben weiht dich sein Gewinn.
(Hopelessly dark ruin dooms you its gain.)

I den här Wagner-arian ur Das Rheingold varnar  jordgudinnan Erda överguden Wotan för att hans obetänksamma och egoistiska strävan efter rhenguldet kommer att leda honom i fördärvet.  Han bör slita sig ur ringens förhäxning och bli oavhängig den.

Detta ignorerar han såklart glatt. Varför lyssna på någons moraliserande drapa om faran med framgångssträvan och blind hängivenhet? Idén om att ledas i fördärvet om man låter impulserna bestämma är hämtad ur den reaktionära antika grekiska dramaturgin. Nietzsche tänkte sig förresten att dramat skapades för att ge brottet värdighet.

Varför är den där svalt platonska medvetenheten och oberoendet alltid att föredra?    Naturligtvis innebär beroendet och konsekvensignorerandet att man avsäger sig fast mark under fötterna och riskerar att förlora en del av sig själv. Men det är något som Wotan förmodligen är medveten om.  Det finns inget fast inre ur-jag som bör bevaras nitiskt.  Dionysus kropp slets sönder av titanerna och sedan återuppstod han.

Ibland känns det som att många upplever sig bära på någon slags arvssynd som de måste gottgöra genom att avhålla sig, ta ansvar för alla, vara förutseende och måttfulla.

392px-Ring14

Guldet är symbolen för världens ursprungliga naturtillstånd och balansen i tillvaron, en naturresurs som inte får förstöras. I början av Rhenguldet vaktas guldet av floden Rhens tre döttrar. Kanske är naturtillståndet, det balanserade, det ursprungliga, inget man bör vara så förtvivlat mån om att bevara? Kanske är förändringen ingen katastrof.

Caspar_David_Friedrich_006

Jag tänker på Caspar David Friedrichs The polar sea. Jag tänker på hur skeppet ligger kantrat i det frusna klippliknande ishavet, hjälplöst uppslukat, avstannat i tid. Hur det vid en första anblick ter sig som en manifestation av den yttersta katastrofen. Men isen hade inget ont uppsåt, den är likgiltig och evig. den finns där före och efter oss, precis som döden. Den är ingen katastrof, den illustrerar bara en förflyttning från en plats till en annan; storm till stiltje, vansinne till lugn, liv till död.

Wie alles war, weiß ich;
wie alles wird, wie alles sein wird, seh’ ich auch,
der ew’gen Welt Ur-Wala, Erda,
mahnt deinen Mut.
Drei der Töchter,
drei der tur-erschaff’ne, gebar mein Schoß;
was ich sehe, sagen dir nächtlich die Nornen.
Doch höchste Gefahr führt mich heut’
selbst zu dir her.
Höre! Alles was ist, endet!
Ein düst’rer Tag dämmert den Göttern:
dir rat’ ich, meide den Ring! …
Ich warnte dich; du weißt genug:
sinn’ in Sorg ‘ und Furcht!öchter,

As everything was, I know;
how is everything, as will be all, I see also,
the eternal world, great-Wala, Erda,
urges your courage.
Three of the daughters,
three of the tur-erschaff’ne, gave birth to my bosom;
what I see thee by night, the Norns.
But the greatest danger leads me to-day
themselves thee.
Listen! Everything that is, ends!
A düst’rer day dawns to the gods:
You I advise, avoid the ring! …
I warned you, you know enough:
‘meaningless in Sorg’ and fear! öchter

och sry för den usla översättningen men google translate gillar tydligen inte wagnertexter.

About these ads

11 svar till “Lite Wagner såhär innan helgen

  1. TACK för dina Wagner-introduktioner, fler bitte!

    Nu kan jag inte avhålla mig från att droppa en quote från boken jag just läste på pendeltåget:

    ”In The Birth of Tragedy Nietzsche indicates that the issue at the core of the tragic is community. Despite the earliness of this text – written at a time when Nietzsche still adhered to a Wagnerian exaltation of the nation – the sense of community at work in it is only superficially commensurable with a thought of ethnic, political, or social unity. Tragic community is not the affirmation of a collective identity, but rather the dissolution of all identifiable traits in an uncircumscribable movement of catastrophe and festival; catastrophe of the individuated self, festival of anonymous flow. Sacred communion (as opposed to mere empirical aggregation) cannot be politically restricted, since it does not proceed by means of a controllable process of assemblage, but by the blinding subsidence of autonomy. This takes the form of the sacrifice of the collectively invested individual; the tragic hero, the price, God.”
    (Nick Land, The Thirst of Annihilation)

  2. Skarpt, och precis vad man hoppades på som nästa kapitel i den här skojiga följetongen om människor, marsvin och musikvetenskap! Extra applåd för ansträngningen att helt och hållet undvika genustänket i dagens diskussion!

    Men – är det verkligen Wotan och Erda i den anda som Wagner tänkte sig dem som den första illustrationen visar? Och som din intressanta analys i termer av dionysiskt/appolloniskt (”platonskt”) sedan hänvisar till?

    Jag hittade en aktuell och några lite äldre diskussioner om Rhenguldet på ”Sounds and Fury” där det påstås att Erda bör framställas som det största mysteriet av dem alla i den mytologiska världen. Ingen lite underjordisk hemmafru, alltså, som förmanar den virrige gudamannen!

    http://www.soundsandfury.com/soundsandfury/2009/08/a-perennial-objection.html

    http://www.soundsandfury.com/soundsandfury/2009/08/a-petty-singling-out.html

    http://www.soundsandfury.com/soundsandfury/2009/03/we-answer-a-request.html

    http://www.soundsandfury.com/soundsandfury/2009/03/this-weeks-das-rheingold-a-brief-commentary.html

    http://www.soundsandfury.com/soundsandfury/2004/07/i_saw_the_world.html

    ”Why would Erda, the very incarnation of Nature itself — the controlling power of the world in the Ring — rise to involve herself in the affairs of gods and men if what was concerned was merely their social and political machinations and development, both of which are the quotidian concerns of gods and men exclusively? The manifest and inarguable answer is: she wouldn’t. The very idea is absurd. It’s something far more dire that provokes Erda into making her extraordinary and never before made appearance to the gods. Alberich, as a condition for being empowered to forge the gold of the Rhine into the ring of unlimited power, was first required to transgress Nature’s most sacred and fundamental law by cursing and foreswearing love forever. That cursing and foreswearing is the Ring’s ”Original Sin”, so to speak, and that primal sin is reified and made palpable in the ring Alberich has forged. Were the corrupt and evil power entailed by its forging permitted to pass into the world, the world’s end, along with the gods’, would be the ineluctable consequence, and it’s this, and nothing else, that provokes Erda to make her extraordinary appearance.”

  3. Men ledde inte Wotans dumdristighet till en massa bekymmer och i slutändan rentav världens undergång? Det kan jag tycka är skäl nog att försöka bibehålla ett visst mått av konsekvenstänk i sitt handlande. :)
    Välkommen förresten på konsert/teater i Hässleholms Kulturhus den 29/10 kl 19. Ska försöka fixa in dig. Spelar på en pjäs baserad på Knut Hamsuns sista, själbiografiska verk. Han är pågrund av sitt samröra med nationalsocialisterna knappast populär i Sverige trots att han är Norges Nobelpristagare i litteratur, och trots att även Lagerlöf har en liknande historia. Du skulle skert kunna skriva en fet artikel, och kanske en recension. ;)

  4. Du har alltid så vackra bilder :D

  5. Målningen av Friedrich heter ”Det förlorade Hoppet” – inte ”The Polar Sea” (eh, snyggt att dra titlar på *engelska* i en svensk text n’är det handlar om en tysk målare! Hittade du den i en kursbok?) Det är också en tio gånger bättre titel. Friedrich hade läst i en tidning om hur en polarexpedition gått under i packisen, och fartyget ifråga hette just ”Hoppet”, ”Esperance” eller liknande.

    Wagner regerar f ö.

  6. Jag säger som den spetälske adelsmannen i Braveheart: det är lätt att beundra den kompromisslöse.

  7. Hallå Malmö Första gången jag hör nått liknande måste prova lyssna i mörkret

    Inte för jag vet om du uppskattar denna text men här har du länk till en ja djuping :)
    hm …mycket nöje

  8. Hö, Gong… högstadieminnen. Denhär går inte av för hackor: http://www.youtube.com/watch?v=lvYNb67B5dQ&translated=1

    Ursäkta offtopicposten.

  9. Pingback: Intensifier — Fallet Wagner och Prometheus II.

  10. Gong känns inte så off-topic ändå. Jag kan gå med på att de är lite neo-wagnerianska.

  11. Åh, Wagner! Nu blev jag ännu mer peppad på att se Valkyrian i november.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s