Dagsarkiv: oktober 14, 2009

Om det manliga geniets legitimt grava förvirring

DSC01224

Jag har alltid skämts för min konstanta förvirring. Ibland måste jag fråga mig själv vilken årstid det är, vilken stad jag är i och vad personen som jag sitter och pratar med heter. Häromdagen när jag som vanligt spillde ned mig under lunchen så råkade jag tro att gardinen var en servett och torkade mig på den. Igår på lunchstället frågade servitören vilken av rätterna som jag hade beställt och det enda jag kunde göra var att vifta ivrigt med armarna och säga mat. Hjärnan kortslöts liksom.  Jag känner sällan igen folk jag känner på stan och de blir ledsna och tror att jag har en oplockad gås med dem. När jag bodde själv tvättade jag aldrig mina kläder för att det verkade så jobbigt utan köpte nya istället. Jag lade allt skräp under sängen och hängde upp gamla utrivna tidningssidor på väggarna för att det skulle eka mindre.

7335_174604580967_647795967_3709639_5438922_n

Hyresvärden anklagade mig för att hyra ut mitt studentrum åt en kille i smyg, för när han  tittat in i det hade han konstaterat att ”Det finns ingen tjej som kan vilja bo sådär!”  Jag glömmer födelsedagar, fakturor, möten och går till fel föreläsning på fel dag. Jag glömmer att fråga hur folk mår när de ser ledsna ut. Jag saknar alla moderliga features. Förutom när jag ser gulliga djur möjligen och börjar studsa av glädje, men om jag hade ett skulle jag säkert råka göda det till döds som jag gjorde med mitt gamla marsvin.

DSC00403

såhär blir alla mina sladdar

Den här kroniska grava förvirringen och tankspriddheten har jag tidigare skämts för enormt mycket. jag har verkligen hatat den del av min hjärna som vägrar följa scheman och utsnitslade spår och konventioner, som glömmer det allra viktigaste som jag lovat göra men som istället försjunker i ett blogginlägg i fyra timmar. Jag har skämts över att inte vara en av de där ordnade, genomtänkta tjejerna med hela strumpbyxor och almenackan full av korrekt ifyllda födelsedagar och snabb reaktionsförmåga. Jag har skämts över att sakna alla moderliga tahandominstinkter, sätta andra före mig, dammsuga innan han kommer hem så att han inte bli besviken, vara ett steg före, gissa hur han mår.

Men varför ska jag göra det?

7029_126969678675_514023675_2326962_642930_n

Hos män ter sig den där förvirringen så charmig. Vem gillar inte den kufiga, slarviga akademikerkillen som letar efter glasögonen fastän de sitter på huvudet? Vem gillar inte Rickard Palm när han ser fullständigt bortkommen ut i Aktuellt?

Min mamma och alla andra kvinnor i hela världen verkar acceptera män som lever i ett ständigt tillstånd av glömska och distraktion och oförmåga att se att fönstren behöver tvättas. Min pappa är väldigt intelligent och väldigt lat. Han brukade med flit göra alldeles för svagt kaffe åt sina kollegor för att han skulle slippa göra det fler gånger. Han brukade tvätta sina kläder i duschen när han var ung och han hjälpte aldrig till hemma nånsin när jag växte upp.

Varför ska jag skämmas för att jag prioriterar att skriva istället för att plocka undan kläder jag råkat tappa på golvet? Jag är absolut för jämställd arbetsfördelning i hemmet och sådär, men det funkar liksom inte att både ha en rumslig materiell perfekt ordning och en inre intellektuell. Lagom är bäst. Mitt favoritindexeringsystem av kläder är att ha dem i en stor hög i garderoben. Jag hittar bäst då.

DSC02018

Helgens göteborgsvistelse bjöd på en närstudie av  excentriska och förvirrade akademikermäns städvanor. Chrisk är min nya förebild i husmoderlighet. Några av hans hushållsvanor:

  • Han slängde alla sina bestick efter en fest när han inte orkade diska och har bara kvar en kniv.
  • Han har aldrig någon mat hemma utan äter ute jämt (dessutom äter han ganska sällan, han är en livsform som drivs i huvudsak av coca-cola, öl och data.)
  • Hans sovrum är som en lagerlokal där han slänger allt som han inte använder för tillfället.
  • Hans kompis brukar ta med sig toalettpapper när han besöker chrisk eftersom chrisk aldrig har toalettpapper hemma.
  • Han läser och skriver inte oavbrutet dagarna i ända som sina doktorandkollegor utan jobbar istället effektivt då och då. och får sina bästa idéer på krogen.
  • Han har diskmedel istället för duschkräm.
  • Datorer och sladdar och heideggerböcker fyller alla tomma ytor i hans studentlägenhet.
  • Han oroas inte av att råka tappa bort pass, passerkort, viktiga dokument osv.

Det här är en lysande livstaktik! Jag tycker att man bara ska göra det absolut nödvändiga och ha roligt resten av tiden. Man ska dessutom lita på sitt eget omdöme när man skriver eller skapar, ofta behöver man inte lägga ned så mycket tid och ångest på en text som alla säger. Jag har klarat flera universitetskurser utan att läsa ens hälften av allt jag borde ha läst, för jag har haft tidningsdeadlines och prioriterat dem. Många killar jag vet har liksom glidit igenom tillvaron de första tjugofem åren och sedan lyckas de ändå uppnå höga yrkesmässiga positioner. De kvävs inte av sin egen perfektionism och försöker inte vara fullständiga på alla plan utan gör kanske en eller två grejer riktigt bra och kommer långt på det.  success!

DSC02015

DSC02016

DSC02017